Sammanfattning av resan i text. Lång text blir det. På ett sätt vill jag att de skall veta vad jag tycker, på ett annat sätt vill jag ej för jag antar att ägaren aldrig någonsin skulle ändra sin stil utan säkert vända negativ kritik till att det är vi som felat. Här kommer iaf sammanfattningen:
På plus: Mjuka fina sociala hästar, vacker omgivning, en pool, svensk beridare som även höll lektioner på svenska, fint boende.
All ridning skedde på väldigt lösa tyglar med mycket vikthjälper. Det är ju ett bra sätt att rida, liksom rida in hästen i handen och korta tygeln vartefter hästen kommer mer ihop. Men det ser ju så idiotiskt ut på alla kort, och så är vi inte vana att rida här hemma. Tyvärr blev många foton suddiga då Siv ej förstog sig på min kamera.
På minus: Ägaren själv. Hans attityd kändes så "jag är inte intresserad av er alls ni är i vägen" i precis allt han gjorde. Otrevlig ton i rösten, svarade knappt på frågor, fick oss känna oss dåliga i allt, ställde typ en enda fråga till oss och det var när Siv med panik försökt tyda hans skrikande i ridhuset första dagen satt av sin häst så frågade han mig då Siv hörde "Du är väl på en högre nivå än hon va?" Det kändes så förminskande av Siv och så otrevligt att tilltala någon så. Nä efter ett tag lät vi allt han sa rinna av oss - inget gick in i varken själ eller huvud. Han ville även ta bort en av mina ridlektioner och lägga in teori för oss båda för han tyckte vi var så kass i allt som hade med hästar att göra. Då blev jag fan arg (men vågade ej säga något om min ilska för det hade han inte förstått)! Har jag betalat för ridlektioner vill jag fan inte sitta i ett rum och plugga i böcker. Och om vi nu är så dåliga på att rida så är det ju upp till honom som lärare att snabbt lägga upp en plan i huvudet på hur han på bästa sätt skall försöka lära oss något bra på den korta tid vi är där, så vi kan sluta på plus och känna en lust att komma tillbaka.
Och så rökte han konstant! När vi satt bredvid honom i ridhuset och tittade på lektionerna så rökte han, när han drack sin kopp kaffe rökte han, till och med när han satt upp och red så rökte han! Tur att man inte hade allergi haha
Mer på minus: Inget wifi och att man ej fick fotografera i ridhuset egentligen för "ni är ej proffesionella fotografer så risken är att ni fångar en bild som ej är representativ så en tolkas fel och då får jag dålig publicitet". Ungefär så. Man ba... nä vi är ej proffs i något men vi försöker iaf vara lite ödmjuka och snälla.
Och så att tiderna ej var riktigt fasta. Frukost kl 9 kunde betyda 8.55 också. Eller lunch ena dagen var kl 14 medan den var kl 14.30. Det skulle inte göra något om man kände sig lite relaxed men eftersom vi gick som på nålar för att försöka att göra rätt hela tiden så blev det en stress även i ätandet. Tyvärr så råkade vi komma 15min sent en middag och fick som svar när vi bad om ursäkt för sen ankomst och berättade att GPSen i bilen lett oss fel att "Det är ju ni som får skylla er själva om ni ej håller tiden att maten är kall". Inget "Vad synd att GPSen tog er fel, skönt att ni kom fram ändå och jag hoppas verkligen maten smakar gott ändå trots att den väntat lite på er".
Alltså inte en enda gång minsta ödmjukhet eller förståelse eller humor i något som sas eller gjordes.
Hade man varit mer känslig i själen hade det fällts många tårar och aldrig att man velat sitta upp på häst igen. Fast jag är stolt att orden rann av oss som vatten på en gås!
Att resa med Siv är dock alltid en ljuspunkt i livet och jag hoppas verkligen att nästa ridresa som görs hamnar på vårt pluskonto så som våra härliga stunder i Italien och Portugal.
