Med bil tog det ca 1 timme att köra från Krakow på bra vägar och parkering kostade 10 zloty utanför. Tyvärr fanns det ingen tydlig information om hur det går till med inträde till området utan man måste fråga i en infodisk där de kanske inte var superbäst på engelska. Kanske är det säsongsbetonat men när vi kom så visade det sig att antigen fick man gå på guidad visning (där vi fick vänta flera timmar på ledig grupp) eller så skulle vi vänta flera timmar tills man kl 16.00 kunde bli insläppt på egen hand in på området. Vi köpte biljett till visning (50 zloty) och väntade men min faster gick till informationen och tiggde till sig att vi skulle få komma med en grupp en timme tidigare än vår egen visning så där hade vi tur. Vi hade ju trott att det var öppet för att bara gå in, annars hade vi anpassat bilkörningen efter alla tider. Så skulle jag göra om det igen så skulle jag boka guidade visningen i förhand så man slipper sitta på parkeringen och vänta. De har inte heller skyltat upp med att det är ganska otympligt att gå där, upp och ner för trappor, steniga vägar och en guidad visning på 3,5 tim kan knäcka den mest tränade. Det är info man ju gärna vet sedan innan om man har svårt att gå, är gravid, eller har handikapp. Några i vår grupp föll bort efter ett tag, de orkade helt enkelt inte med i tempot. Det var lite allmän info om hur jag upplevde själva "turistdelen" av vårt besök.
Själva känslorna i själen går inte att beskriva i ord. Känslomässigt är nog bästa ordet.
 |
| Biltullar när man kör på motorvägen. Ha 10 zloty till hands. |
 |
| Jag såg ofta ner på mina fötter och tänkte på hur många människofötter som gått där innan mig. Hur många tårar av förtvivlan och rädsla som måste fallit. |
 |
| En urna med aska och benrester man fann vid befrielsen. Idag ett minnesmonument. |
 |
| Här ser man både Auschwitz 1 (dessa foton) och Birkenau på kartan. Om man tycker att Auschwitz 1 är skrämmande i sin storlek så är det inget i jämförelse med Birkenau när man kom dit Andan gick verkligen ur en, vilken dödsfabrik. Fy. |
 |
| Glasögon |
 |
| Proteser och andra handikapp- hjälpmedel de tog från offren. |
 |
| Stort rum fullt med husgeråd offren tagit med sig i sin packning. |
 |
| Resväskor. |
 |
| Skor. |
 |
| En enorm mängd skor. Dubbla av dessa rader i två rum. |
 |
| Borstar. |
 |
| Jag fastnade för denna bild på Olga där jag tycker hon ser på mig med stolt stark blick trots att hon just fått håret avklippt och säkert börjat inse att hennes liv just tagit slut. Två månader fick hon leva på denna helvetesplats innan hon mördades. Hemskt. |
 |
| Ett tvättrum. För att pigga upp lite har man målat katter på väggarna. Antar att fångarna inte alls fann det lugnande. |
 |
| Husblock 11, fängelset för fångar som bröt mot lagen inne på området. Fullt med hemska celler för bestraffning och man känner fasan finnas kvar i väggarna än i dag. |
 |
| Innergården vid block 11. Här avrättade man fångar men för att inte det skulle synas in i huset bredvid vad som försiggick hade man luckor på fönstrena. |
 |
| Med bakbundna händer hände man upp fångarna i händerna på dessa krokar tills man dog en långsam plågsam död. |
 |
| Att känna en bit historia. |
 |
| I en vacker lund syns en till synes harmlös skorsten. Men detta är skorstenen på Auschwitz1 gaskammare. |
 |
| Här fick vi fotografera men ej prata, det var oerhört viktigt att respektera alla de människor som förlorade livet här inne. På Auschwitz1 var det en naken bunker bara, på Birkenau hade man "förfinat" tekniken och gjort dödskammaren som ett duschrum där fångarna först kom in i ett omklädningsrum först och vakterna sa att man skulle komma ihåg vilken krok man hände sina kläder på så man lättare skulle hitta dem efter "duschen". Allt för att inte skapa panik. Där hade de till och med ett musikerband som spelade utanför medan folk gick sina sista steg i livet. |
 |
| Ingång till Auschwitz 2 Birkenau. Nazisterna insåg att de behövde bygga ut kapaciteten så fångar fick själva bygga sitt dödsläger på denna äng. Rad efter rad av byggnader där fångarna hölls i tusental innan de togs till gaskamrarna. Vissa dog redan vid ankomst, andra behöll man levande för arbete eller medicinska experiment. Det var även fångarna som tvingades arbeta i lägren med att bla föra sina egna nära och kära till gaskammaren. |
 |
| Tågspåret/perrongen in till Birkenau är 1 km lång. Tänk vad många tågvagnar man kan parkera på denna sträcka, och varje vagn var överfull av människor på väg mot sin död. |
 |
| Mina fötter tar fria steg på denna ångestfyllda plats. |
 |
| Detta är fångarnas port in till lägret efter att de togs ut från boskapsvagnarna. Till höger ligger gaskamrarna, till vänster väntar ett liv i lägret. Aldrig har skillnaden mellan höger och vänster känts större. |
 |
| Slutet på spåret - på mer än ett sätt. |
 |
| Resterna av en av gaskamrarna på området. Nazisterna försökte förstöra Birkenau vid befrielsen. |
 |
| Gaskammaren vad byggda i flera våningar, allt för att effektivt mörda människor. |
 |
| Svårt att se på fotot men här växer inget gräs, det är helt dött. Inte såg eller hörde vi någon fågel heller. Bakom min rygg när jag tog fotot är gräset grönt. |
 |
| Inne i en av längorna. |
 |
| Även här hade man försökt "liva upp" det lite med en målning på väggen. |
 |
| Vi går lätt ut genom denna grind men det var väldigt symboliskt att känna att vi gör det som fria människor. Frihet har nog aldrig känts så påtaglig och viktig förrän jag stod där. |
