Resan i sig började på torsdagsmorgonen den 8 mars och hemkomst blev söndagskvällen 11 mars, således flera dagar fyllda av promenerande i kilometerlånga mässhallar fyllda till bredden med både verkliga superlyxmärken och mer "vanliga" märken gällande smycken och klockor. Baselworld-mässan är en av världens största mässor i detta slag så vi som annars besöker Älvsjömässan ibland får verkligen ett helt annat perspektiv på vad liten den svenska marknaden är, och vad "lagom" och försiktiga vi är i vårt val av smycken och klockor. I Basel ser man verkligen helt utflippade grejer fullsmetade med diamanter och färgstenar och nog för att man kan anta att många saker görs mest för att visas upp så måste man ju ändo anta att några av bitarna även säljs till kunder.
Intryck från mässan då, trender att följa för oss i Sverige? Jo det verkar som att klockorna blir mindre i storlek och den färgade plasten försvinner. Dock hänger både färgen svart och vitt kvar, både som keramiska material och gummi. Fortfarande mycket flirt med retrotrender och läderarmband. På lyxmärkena som tex Corum och Rolex så visas många modeller upp fullsmetade med diamanter men om det är den svenska kunden som köper den klockan vet jag inte. Prismässigt kändes det som att dom allra flesta märkena flaggade för prishöjningar inför kommande säsong vilket i Sverige inte känns helt oväntat, vi har varit förskonade från några större höjningar under flera år.
Nu håller vi tummarna att svenskarna börjar få upp ögonen för klockägandet (och smyckesägandet) och kämpar sig upp från sina 0,8 klockor par capita för att närma sig italienaren som äger 6,5. Vi har en bit kvar att vandra för att nå dit!
(Klicka på första bilden för att se alla bilder efter varann)
Frukost
Hejdå Stockholm
De har så himla vackra blommor överallt
Montrarna är inte montrar utan tre-fyravånings hus!
Besök hos Tissot
Framför Swatch Groups stora monterbygge
Fullstenat hos Rolex
Rolex monter. Kostade enligt ryktet 100 milj. dollar att bygga
Sägs kosta 10 milj. dollar i hyra varje år att ha denna stående i mässhallen
Vackra handbyggda väggur, Erwin Sattler. Denna kostar ca 700.000 kronor
Öl i vårsolen
Vackra ringar
Bubbel i Tag Heuers monter 
På väg in till Raymond Weil 
Den klocka jag köpte till mig själv denna resa. En Raymond Weil med modellnamnet Jasmine
Lunch hos Raymond Weil 
Visning av nyheter hos Hirsh, den största läderbandstillverkaren
Härligt nytt läderband från Hirsch 
Snacka om att skapa buzz kring sitt varumärke. Utanför mässan stog 8 guldiga bussar "The secret society". Hermés eller Breitlingbussar? Vi lyckades aldrig få tag i någon inbjudan dock. 
Mingel och bubbel hos Eterna
Vacker och underbart god mat på Swatch Groups middag
På väg till CK:s fest
Glada kollegor
Vilken toppenkväll! Öppen bar och Bob Sinclar som DJ 
Lunchbuffét på Hotell Ramada. Mest prisvärda maten nära mässan.
Papillon-rummet hos Bvlgari. Runt mörkt rum med spegeltak och dessa blå kreationer som rörde sig svävande. Endast två klockor stog i montrarna men det räckte, effekten var uppnådd!
Bvlgari
Corum Golden Bridge i vitguld 
Corum. Endast tre exemplar är tillverkade. 6 miljoner kronor. Som hittat!
Breitlings jättestora akvarium på väggen
Sista bilden från mässan 
Brätzel på flygplatsen
MoschMosch från Frankfurt Airport. Vi kommer tillbaka om två år!
Det härligaste med den här resan tycker jag är inte bara är det att komma hemifrån på en liten minisemester, att dricka obegränsat med bubbel och att få privilegiet att se alla dessa vackra saker utan även att bara få titta på alla de människor som besöker mässan. Söta asiatiska tjejer i dyraste märkeskläderna, italienska gubbar med lila mockaloafers och byxorna uppdragna till armhålorna, gympabyxklädda kinesiska gubbar med dyraste Rolexen på armen, franska tjusiga damer med fina frisyrer och solglasögon. Och så såna som mig, vanliga människor med dregelfradga i mungiporna och ett fånigt leende på läpparna.
Och så såg jag Zinedine Zidane (är jag ganska så jättesäker på!) ståendes väldigt nära mig och att ha fått dansa till Bob Sinclar, ass'å vilken firmafest brukar man göra det på!? Och på Münchens flygplats när vi satt och åt lunch så gled ett Airbus 380 (världens största passagerarflygplan) förbi, mäktigt och stort. Jag har drömt om att få (åka!) se ett sådant sedan de togs i trafik och äntligen fick jag se ett på nära håll.
Näe nu är hjärnan full av intryck och härliga minnen. Om två år åker jag och min bror tillbaka, det skall då bli kul att få se de nya monterbyggena eftersom årets mässa rivs helt för renovering av mässhallen. Så jag säger bara På återseende Basel och stort tack till alla våra härliga leverantörer som bjöd oss på fina minnen, god mat och gott dricka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar