Ett udda uppvaknande

Natten mellan söndag-måndag vaknade jag klockan 4 på morgonen att en hund skällde och skällde. Lätt irriterad gick jag ner på nedervåningen för att se ut genom altandörren vad det var som stog på. Dröm om min förvåning när jag såg grannens hund Kalle stå där i regnet skällandes. Så jag släppte in honom och han blev så glad och lycklig så han skakade ur vattnet ur pälsen och lade sig på vardagsrumsgolvet för att sova.
Yrvaken som jag var lyckades jag ändo tänka tanken Oh nej tänk om husse gick ut en kissrunda med hunden och typ ramlade omkull och behöver hjälp eller något liknande så jag rusade upp för att hämta kläder att sätta på mig samt ett skärp att använda som koppel till hunden. Men jag passade också på att väcka mannen och be honom titta att jag hade just Kalle i släptåg så att jag inte gick i sömnen. Sedan ut för att få hunden att leta efter husse men Kalle vägrade gå ut i regnet, han lade sig bara ner för att sova. Fick då ta beslutet att faktiskt ringa till grannen, trots den arla morgontimman, för att berätta att deras hund rymt samt kolla läget med eventuellt saknad husse. Efter många signaler och en ännu mer förvirrad matte kom vi överens om att mötas på gårdsplanen för att göra ett överlämnande av Kalle, men han viftade en halv gång på svansen när matte kom och så rusade han in HEM TILL MIG och lade sig på golvet än en gång för att sova.
Hon fick sätta skärpkopplet runt halsen på honom och dra hem honom. Han var säkert skitsur att ägarna "släppt ut honom i regnet alldeles ensam i mörkret" och kände stor tacksamhet mot mig som släppte in honom i värmen.

Slutet gott - allting gott!