lördag 24 oktober 2015

Att ta bort en tatuering

1994 tatuerade jag mig. Då hade jag längtat efter en tatuering jättelänge, suttit hemma och målat på mig själv med tuschpenna för att "öva". Varför vill jag nu plötsligt ta bort dem? Svaret är:
Inte för att de är fula utan de inte känns viktiga längre. Förut var jag "hon som var tatuerad" eftersom inte så många i min ålder var tatuerade då. Nu mera är sitter det ett motiv på var och varannan person och min identitet som tatuerad har gått förlorad. Dessutom börjar de blekna och valet var lite mellan att fylla i färgen eller ta bort.
Sagt och gjort, processen har börjat. Efter rekommendation vände jag mig till Linnea på Lady Fade Laser Tattoo Removal på Magnus Ladulåsgatan. Så jäkla trevlig tjej med härlig dialekt som gav mig information (bla är det så att kanske inte allt försvinner) och bokade in en tid. Oturen slog dock till precis när vi började och hennes maskin strejkade. Inte hennes fel och som tur är så är den nu lagad och jag skall dit nästa vecka igen för fortsättning. Känns nästan som att det var tur att den gick sönder så jag fick en mental paus att bearbeta smärtan. För jäklar vad ont det gjorde! Tror iofs att jag kommer vara mer förberedd nu och gör man ett större parti som domnar man nog av på ett annat sätt. Men skall man vara fin får man lida pin - bara att köra på helt enkelt.
Jag postar ett par bilder på före - och efter denna lilla snutt som hann tas bort. Jag fortsätter min tauterings-borttagnings-saga här på bloggen.






Snygga brillor på!

Längre än så här hann vi inte.

Samma kväll när jag tog av kompressen
för att smörja in med salva.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bröllopsdag

I 19 år har vi varit gifta, maken och jag. En gång om året firas detta lite extra. Han var iväg och fisk...