Ridresa Portugal 2016 sammanfattning

Varje år som sig bör är en ridresa ett måste. Detta år åkte jag och Siv och Cecilia till Herdade Pero Viegas i Alentejo i Portugal. Vi red på lusitanos-hingstar som var väldigt välskolade och passade våra ridnivåer perfekt. Och läraren Patricia Palermo var skitbra! Engagerad, duktig och fram för allt att hon inte gav upp när vi om och om igen gjorde samma fel. Jag känner att ridningsmässigt är detta den bästa ridresan jag gjort hittils!
Det var bara vi tre som var gäster på gården och det var så de ville ha det. Inte för många elever på samma gång och helst i en grupp som känner varann så att vi inom gruppen lätt kan göra upp om ridordning osv. Allt fungerade helsmidigt med hämtning och lämning på flygplatsen som låg 2 timmars bilfärd från gården.
Väl på gården konstaterade vi att vi såg ut över underbart  vackra omgivningar med ängar, blommor och korkekar så långt ögat  nådde, helt fantastiskt. Och ett 30-tal påfåglar strosade runt så som våra gråsparvar här hemma. Nästan så att man fick känslan av "sett på tv - gammal bommulsplantage"-känsla utav gården.
Ridningen skedde i ett vackert ridhus med en perfekt lounge där vi andra kunde titta på och ta oss en dricka under tiden.
Att jämföra saker är inte alltid konstruktivt men eftersom jag varit i Italien två gånger tidigare så drar jag en liten jämförelse:
Maten : Bättre i Italien. Där har vi ju alltid varit ett stort blandat gäng med livliga middagar framför brasan tillagade av kokerskan, sådär härligt genuint italienskt. I Portugal var det inte dåligt tillagad mat på något sätt men det italienska köket tilltalar mig mer. Dock var luncherna på denna resa mer rejäla jmf med Italien.
Dricka: Här var Portugal bäst. Öl och vatten i ridhusets lounge. Cola light till måltiderna (rödvin för de som ville) samt att de öppnade en flaska vitt bara för min skull.
Boningshus: Eget rum jmf med delat rum i Italien. Jämt skägg på något sätt.
Hästarna+ridning: Här vinner Portugal. I Italien hade jag ju min Zara som jag gillade men hon skulle visst pensioneras och någon annan hann jag inte fatta tycke för. Och läraren Patricia var så duktig och envis.
Pris: Portugal vinner.
Ute: Både Italien och Portugal bjuder på underbar natur runt ridcentret. Men jag måste nog säga att Portugal vinner. Nackdel med Portugal - att vi satt inomhus mesta delen av tiden jmf med ridningen i Italien där man rider på utebana och då också sitter ute medan man tittar på varann. Och i Italien finns ju pool även om vi aldrig badat i den pga våra tidiga vårbesök.

Oj så mycket text jag skriver! Bäst att börja med bilder nu:

Glad gök väntar på skjuts till Arlanda.

+2 grader

Medan man väntar ser man små detaljer
i sin omgivning.

Liten lätt lunch på Arlanda + cider.

Snart flyger vi!

Vi blev hämtade av godsägaren själv, Nuno.
Man åkte över en jättelång bro från Lissabon,
Vasco Da Gama-bron, 17km lång, europas längsta.

Vi anlände sent på torsdag kväll
och åt en snabb middag innan
sänggång.

Så här glad är jag på väg hem från
Portugal. Men även lite sorgsen
att det nu dröjer ett år innan jag
hoppar upp på utländsk häst.

Nu återstår bara att fundera ut hur jag skall kunna lägga upp filmsnuttar på våra ritter här på bloggen. Känner att lite sushilunch får slinka ner först.