Internet är en underbar tillgång vi har. Information, bilder, utbyte av tankar, nyheter... allt finns lättillgängligt dygnet runt. Man vill ju inte vara en bakåtsträvare men i julhandeln kände jag spontant - är det verkligen så smidigt att handla på nätet?
Visst att man kan sitta mitt i natten ute i tjottahejti och lägga sin order långt ifrån glittriga gallerior och köpcentrum. En fördel.
Du kan jämföra priser och modeller utan att behöva gå en meter. En fördel.
Du har tillgång till all världens utbud av varor och slipper vara begränsad till din lokala butiks sortiment. En fördel.
Men...
Du klickar in på en snygg vara och läser dess beskrivning men klickar sen på Back och vips, du är tillbaka på företagets startsida. Bara att klicka sig fram till produkterna igen, kanske till och med börja med att fylla i färg storlek modell osv en gång till. Tiden går.
Du klickar Köp på ett par produkter och går till Kassa för att betala. Då skall ett konto och användarnamn skapas. Du skriver och Oj, lösenordet innehåller för få siffror eller bokstäver. Välj något annat. Tiden går.
Du lyckas registrera dig och komma till betalning. Fram med plånboken där ditt kort ligger. Kanske måste du nu resa dig ur soffan för att gå några få steg ut i hallen. Positivt att det inte behövdes så värst mycket motion tänker du och knappar glatt in dina kortsiffor. Bank-id strular. Kul. Du Refreshar sidan ett par gånger och försöker igen. Tiden går.
Äntligen är dina varor beställda och betalda. Nu är det bara till att vänta. 3-5 dagar brukar vara vanligt så med glatta steg måste du nu gå/åka buss/ta bilen/ cykla alternativt annat valfritt färdsätt till ditt lokala paketutlämningsställe. Har du tur bor du ett stenkast ifrån, annars kan man tänka sig att resvägen kanske tar 20 minuter eller liknande. Tid går.
Framme på utlämningsstället visar det sig att du inte är den enda som vill vara modern och webshoppa. Nej det är kö! Så in i helskotta kö. Tid går. Men du får tillslut ut ditt stora otympliga paket som nu skall kånkas hem under armen i samarbete med ditt utvalda färdsätt. Svettigt.
Väl hemma pirrar det lite i magen för Oj! så du sett fram emot dina grejer. Packa upp försiktigt och tar fram sakerna som visar sig vara allt för små eller stora. Eller fula. Ojdå.
Men inga problem! Surfa in på företagets hemsida för att logga in på ditt användarkonto, det där med det krångliga lösenordet du knappt kommer ihåg, för att kontakta dem och få returen godkänd. Tid går. Du har fula varor hemma.
Nu skall varorna packas ner igen. Har du tur är kartongen fortfarande hel men för många slutar detta i att nytt förpackningsmaterial måste införskaffas. Ibland till och med köpas om man har otur. Tid går - och pengar kanske. Ännu värre är det om det visar sig att det som från början var en fraktfri försändelse visar sig vara en icke fraktfri retur. Dubbel otur - bara att betala i kassan på ditt närmaste paketinlämningsställe där det är skitlång kö eftersom de andra moderna webshoppande människorna också önskar göra retur på sina beställda varor. Trippel otur.
Det mesta kanske slutar i ett Men mina saker var jättefina och det strulade inte alls. Dessutom bor jag jättenära posten. Kul för dig.
Men för mig som nu definitivt förtjänar att kallas en omodern, bakåtsträvande tant känns det i hjärtat att ett besök på närmaste butik som säljer om inte exakt samma vara jag spanat in på nätet, åtminstonde hittar något som är ungefär likadant, den dagen jag ändo var ute på stan för att göra andra ärenden. Jag tar min vara i handen och går in i provrummet. Där får jag ett direkt svar på om varan passar, är snygg och värd sitt pris. Dessutom gratis returrätt i och med att jag kan hänga tillbaka tröjan på dess hängare på vägen ut ur butiken. Inte så värst mycket tid har hunnit gå, och jag har fått lite vardagsmotion på köpet. Och inte behöver jag registrera något användarkonto när jag skall betala. På köpet om jag vill så kan jag få utbyta ett par ord med personalen som gärna hjälper till med alla funderingar kring mitt köp som kan tänkas dyka upp, och inte har så jättemycket tid hunnit gå heller. Jag har en vara jag är nöjd med i min kasse och mina glada men kanske lite motionströtta fötter kan nu styra kosan hemåt med hjäp av valfritt förflyttningsmedel.
Här kommer ännu mer bevis på min tråkighet.
Som bonus eller grädde på moset kan man även konstatera att mitt besök och handling i min lokala butik gjorde att butiken ännu en dag har råd att ha öppet. För det är något vi inte tänker på när vi ligger i soffan och klickar hem varorna. En butik med lokalhyra, personal och varor kostar pengar. Pengar som inte finns om inte vi kunder finns. Vill vi ha döda centrumanläggningar och butiksgator där fönster gapar tomma då de tvingats slå igen? Att ha ett showroom för att shoppare skall komma in för att prova storlekar som sedan beställs på webben har man som butik inte råd med.
Den dagen vi moderna webbshoppare känner att vi skulle vilja ha personlig hjälp, kanske skall en justering eller reklamation av varan göras, kan det faktiskt hända att den trygga stabila butiken med personal som förut fanns där längre ner på gatan är borta. Stängd.
Tänk ett extra steg innan det webbhandlas känner jag. En extra tanke är inte för mycket begärt för jag vet att du gör som du vill i slutändan. Jag kommer fortsätta undvika kaotisk postkö, strulande websidor och glatt utlämnade av kortnummer och privat information till opersonliga websidor så mycket jag bara kan. För det erkänns att inte ens en sån gnällkärring som jag kan motstå att klicka hem just den där lilla prylen som faktiskt bara finns att få tag i via webben då och då.
Nu säger jag over and out för denna gång. Vem vet vilket ämne jag rasar över nästa gång. Håll i hatten - tanten är on fire!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar