Jippi svampen är här

Vi har ju gått i skogen varje helg några helger bakåt för att spana in hur långt svampen kommit i sitt bildande. Om det ens blir någon svamp har vi tänkt pga sommarens extrema torka.

Nu äntligen händer det grejer!

Kaninen Zoey

Jag är ensam hemma hela dagarna och känner mig lite deppig. För att råda bot på detta har familjen hyrt hem en kanin som heter Zoey, en hona på 1 år av rasen dvärgvädur. Med på hyrningen ingår även bur och alla tillbehör. Barnen är jätteglada och efter att ha haft henne i 4 dagar bubblar tanken på att köpa henne i min skalle. Än så länge har vi hyrt i 4 veckor, vi får se om vi kan skiljas åt då.

Zoey är världens sötaste! Modig som  hoppar ut ur buren för att skutta runt bäst hon vill (när vi är hemma) men än så länge lite rädd för att bli upplockad. Hon ger mig sån glädje om dagarna. Hon har till och med startat ett eget Instagramkonto, kaninenzoey, där hon fotar sig själv och skriver på engelska. Det kan man kalla en smart kanin!

 

En dag med bandagerad hand

Eftersom jag har lite tråkigt här hemma så roar jag mig bäst jag kan. Idag blev det en instruktionsfotoserie hur jag lever min dag med handbandage, alltså hur man lär sig leva med bara en fungerande hand. Jag antar att det går att överföra i tanken om man vore gipsad också förstås. Det är främst min hygien som jag tycker varit svår från början men efter nu totalt 6 operationer på 12 år så har jag liksom fått in snitsen. Kan ju även påminna om att skaffa en "trä över huvdet-bh" och byxor utan knäpp-knappar till en början för det är helt omöjligt att knäppa ihop en bh och hårda knappar. Varken styrka, vridmoment eller att få upp armen in bakom ryggen finns där. Så..... Håll till godo:

Jag lindar in mina fingrar i en liten
handduk innan jag sätter på platspåsen.
Då slipper man känna hur svettigt och
fuktigt det blir när den stängs in.

Vanlig plastpåse, stor nog att passa,
och snurra änden ett par varv och
fäst med en vanlig påsklämma.
Lite håll i med hakan funkar
när man skall fästa klämman.

Håll armen rakt uppåt ovanför
vattenstrålen. Luta på väggen
om det blir jobbigt men ta inte
den neråt. Då rinner vatten in
i påsen. Detta är även bra eftersom
man skall hålla handen i högläge
och aktivera muskler i axelleden.

Förbered hemmet med pumpflaskor.
Tvål, schampo, hudkräm osv är
mycket lättare att dosera med bara
en hand.

Att hak-klämma vanlig flaska är nästan omöjligt!
(För ta inte ner handen med påse på för att klämma - vatten rinner in)

Sen är det bara att njuta av dusch! Eller badkar - bara att sätta
armbågen på kanten och köra samma procedur.
Att känna sig ren&fräsch är viktigt tycker jag.
Att göra sig i ordning själv istället för att ta hjälp
av familjemedlem eller vän sparar bara på krångel.

Utstickande fingrar samt armsnutt
ovan bandaget torkar jag av med
babyservetter och då och då med
antiseptisk sårservett för att hålla
fräscht. Glöm inte att peta in under
naglarna också. Fingertopparna
går bra att tvätta med tvål&vatten
också men akta så bandaget inte blir
blött.

Och så matlagning. Man vill ju inte smutsa
ner förbandet så det gäller att hitta mat som
går att fixa med i stort sett bara en hand.
Här är det övning som krävs. Och
smart planering i matbutiken.
Vid min första operation köpte jag massa
microrätter som ju är smart tänkte jag.
Det jag glömde bort var att jag inte
orkade hålla i själva plasten som skulle
rivas av med opererade handen samtidigt
som den andra ju måste hålla själva
lådan på plats.

Lite färdiglagad mat går smidigt
att lägga upp med bara en hand.

Nu har det gått en vecka+några dagar sedan operationen. Jag har slutat med Oxycodone-tabletterna (morfinpreparat) så jag har vågat ge mig ut på bilkörning. Det underlättar ju såklart att ha en bil med automat men jag tyckte det gick jättebra med växelspak också. Jag är hyfsat stark i handen/fingrarna i växlingen, självklart provade jag innan jag körde iväg.

Att sitta en stund på ett fik istället för hemma
är skönt tycker jag. Första dagarna tog jag det
som dagens promenad men pga trötthet orkade
jag inte sitta så värst länge innan jag lunkade
hemåt för att sova. Men känns ändå viktigt
att röra på sig på ena eller andra sättet.
Ser ni vad blå tumme+arm som kikar
fram under bandaget.

Haha! På 30-väg (jag åker som passagerare
på denna bild) så blev det lite fel på bilens
avläsning.....

130! Hade lätt kunnat sluta i indraget körkort.

Eftersom det började göra mer och mer ont under bandaget
ju fler dagar som gick tyckte de jag skulle komma in och visa
upp "hellre en gång för mycket än för lite" och såhär såg
det ut under. Fina ihopläkta sår, inga infektioner utan bara
väldigt blåslaget och mörbultat. Fick ej svar på varför
ökad smärta men lugnades ändå av att det ej var något fel.
På med nytt bandage och hem för läkning innan återbesök
om några dagar igen.

Kan såklart ej hålla mig från ridhuset så idag var jag där som fotograf
för min grupp som hade hoppning på schemat.

Haha! Det tog mig ca 10 läsningar innan jag insåg
att det står ut-trappning och inte upp-trappning
på min receptlista. Jag tyckte varje gång att det var
lite konstigt generöst av läkaren att trappa upp mitt
medicinintag när det brukar vara tvärtom. Men jag
läste och läste flera ggr och varje gång såg jag just
upp-trappning. Undrar vad min morfinskalle
ville/önskade se. Haha.