Jaha, ett tag har gått sen senaste operationen av höger hand. Tyvärr blev den inte helt stålande bra efter så jag har både besökt kirurgen igen för konsultation samt varit hos smärtläkare och provat läkemedelsbehandling med Saroten. Tanken med smärta och antideppmedicin är inte att droga skiten ur en så man glömmer smärtan, utan man tänker att medicinen drogar skiten ur nerver som länge gått på högvarv och sänt ut impulser. Ibland blir de överaktiva och skickar mer signaler än "normalt" Hur gick det då? Jaa Saroten var väl ingen höjdare. Torr i munnen så det var typ omöjligt att träna, gick liksom inte att springa med så torr mun och hals, fast ja jag kämpade ju på. Alkohol i minsta form är ju nono så jul&nyår blev torrlagt viljet i sig ju inte är nån större hälsoförlust. Det bästa var sömnen som blev a'la klubbad säl, vilket känns som en saknad nu när jag fasat bort tabletterna och återfått min fladdermushörsel och vaknar stup i kvarten. Smärtan då? Tyvärr hjälpte tabletterna inget, iaf inte så mycket att det var värt att fortsätta.
Numera går jag på utredning hos Högspecialiserad smärtrehabilitering på Danderyd där vi ska utreda om jag kan bli hjälpt av deras program de erbjuder. Men först träff med fyra läkare/psykologer osv, idag väntar jag på träff två och tre. Sen bestämmer de om jag passar i programmet, och nästa steg inleds. Mer om det senare. Nu ska jag vänta på min tur i godan ro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar