Vårt hotell ligger verkligen ett stenkast från liften vilket är guld värt! Skidorna hyrde vi, och de förvaras lätt i hotellets källare där alla rum har ett eget skåp. Vad gäller covidrestrektioner så är det munskydd inomhus och vid folksamlingar som gäller, alltså även i kabinlift och liftkö.
Tyvärr är det inte så mycket snö, annat än i själva pisten, så några vackra vintriga snöfoton blir det inte. Men bergen är verkligen vackra.
Efter en god saltstens-stekt entrecote och finfin åkning gick det utför för mig. Backen ner från restaurangen var brant, förjäkla brant och smal samt att det var isigt och tjocka drivor med slushig tung snö. De som är duktiga kör ju på ändå, störtlopp är typ effektivast. Men jag kan inte, vill inte, vågar inte och då kom osäkerheten och jag sniglade mig ner. Och sniglar jag får dom andra vänta och så stressas jag av att vara den som förstör för alla, en hemsk känsla av att göra sitt bästa men veta att det inte är bra nog. Med skakig trött svettig kropp och tårar i ögonen kom jag äntligen till en lift som jag själv kunde ta mig ner för berget och vänta med en drink i handen, medan de andra åkte skidor till hotellet. Sen kom maken och hämtade upp mig med bilen. Usch vad jag hatar att åka skidor när det blir så!
Till kvällen åt vi på samma restaurang som kvällen innan, och sen tror jag att vi alla sov redan vid 21.45
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar