Lunch på Misora.
Kräftor till middag. Det är famimig jäklars gott. Borde nog äta det ett par gånger till i år känner jag.
En skalle full med tankar om allt och inget. Mest som en dagbok över mitt högst medelroliga liv med mina nära och kära. Mina egna ord.
I 19 år har vi varit gifta, maken och jag. En gång om året firas detta lite extra. Han var iväg och fisk...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar