Dålig

Jag har sen i tisdags varit hemma med en jäkla smärta nu igen. Eller ja, nog är det ju ett tag sen men tja, man surar ju över att skiten inte bara slutar. Lyckades ta nån enstaka promenad men har sovit mest. Eller ja, en aktivitet har krävt en ordentlig vila. 

Stallhäng är som balsam för själen, att klappa mjuk len varm hästhud med sin onda hand är bästa medicinen.

Årets första Günters orkade jag med i lördags. Och suprise suprise det var lika gott som alltid.