När vi skulle genast genom en hage möttes vi av is, jag hatar is både för att det är så stjärtigt halt, men också för att kan är rädd att drunkna. Här var det iofs inte djupare än nån dm men ändå, rädslan!
En skalle full med tankar om allt och inget. Mest som en dagbok över mitt högst medelroliga liv med mina nära och kära. Mina egna ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar