Om jag håller mitt medicineringsschema till punkt och pricka så lyckas jag vara relativt smärtfri. Till och med såpass att det idag kunde slinka ner en liten pannkaka till lunch = ungefär lika stort steg för mänskligheten som dendär gubben som landade på månen ni vet. Igår hade jag ett set-back som fick åka till akuten på Karolinska för att tanka upp lite vätska och få ett recept med antibiotika utskrivet. Men jag blev även lugnad av läkaren som konstaterade att halsen såg ut som den skall göra efter operationen. Men hon rekommenderade inte att jag skulle titta ner själv för tydligen är det inte en vacker syn. Dag 4 - 6 skall tydligen vara dom värsta dagarna vad gäller smärta. Alltså tycker jag själv, beroende på hur man räknar antalet dagar, att jag imorgon borde börja se ljuset i tunneln. Håll tummarna!
P.s om ni undrar så är min yngsta son ett solsken som gör mig så glad! Går runt och säger både mamma och pappa hela tiden med söt bebisröst, skrattar och tossar sig hela tiden. En och annan slängpuss kastar han iväg bara si sådär. Så jävla söt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar