Förra helgen gick lillungen (3 år) runt utan blöja och klarade sig utan en enda olycka. Han kissade på toaletter, på träd i Sigtuna och vi tänkte att Äntligen! han är blöjfri. Inte för att det är jobbigt med ett blöjbarn utan mer att känna att han vuxit och mognat lite. Själv var han oerhört stolt över att få gå i kalsonger och smilade av stolthet.
När han kom tillbaka till dagis på måndagen så gick det bra hela dagen men sedan kraschade allt. Kiss i byxan flera dagar tills fröken sa till att han nog inte är riktigt mogen än. Så blöjan åkte på igen, men han har inte protesterat speciellt mycket för jag tror nog inte att han gillade blöta brallor speciellt mycket. Nu går vi mest och undrar om detta var lite som när båda barnen lärde sig att gå. Ena dagen gick dom som om dom inte gjort annat och sedan krasch, tillbaka ner på knä och kryp i en/ett par veckor, innan benen började bära dom igen. Nästan precis som att dom först kör testkörning ett par dagar - inser att dom klarar utmaningen - och sedan måste fundera på saken och låta tanken sjunka in innan dom är redo att köra skarpt för alltid.
ps. Kan dock lägga till att nr2 gör han aldrig i blöja sedan innan sommare utan det sker så fint på toaletten. Om du nu ville anteckna kära läsare :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar