Äntligen näsan över ytan

I snart en veckas tid har jag varit sjuk. Inte bara sådär småsnorig utan riktigt risig, sittandes i soffan på nätterna för att försöka få några minuters sömn mellan hostattackerna som slitit upp insidan av mina luftrör så dom (typ) blöder eller ialla fall gör jätteont. Och med en feber på 38-39 grader varje dag så har minsta ansträgning gjort mig helt matt, redan vid 37.2 grader brukar jag känna mig lite febrig, vid 38 är jag döende.
Det gick så långt att jag till och med åkte till doktorn för mina lungor började göra ont för allt hostande. Ingen lunginflammation utan bara en rejäl influensa fick jag som svar. På nåt sätt vill man liksom ha det värsta för man inbillar sig att det finns ett piller som kan bota en då, fast jag såhär lite i efterhand kan inse att det är skönt att slippa en lunginflammation för nu börjar förkylningen släppa. Det har jag iofs trott ett par gånger under vägen och fint anmält mig till arbetstjänstgöring för att snabbt konstatera på morgonen efter att det absolut inte gått. Men än så länge har jag denna dag klarat av att:

Köra barn till skola+dagis (med bilen)
Somna bara en gång (fick sova nästan 2 timmar innan hostan kom, jippii)
Köpa lunch (med bilen till macken ett par meter bort)
Läsa två kapitel i en bok
Hämta barn på skola+dagis (med bilen)
Laga mat till familjen (korv och makaroner)
Plocka in en diskmaskin och slänga sopor
Göra detta blogginlägg
Skippat äta Alvedon/Ipren som lösgodis

Nu är dock klockan sent och jag börjar förbereda mig inför natten. Det blir samma procedur som hela veckan nämligen den att jag efter badrumsbesök och medicinering och ombyte till nattkläder kryper ner i sängen, slappnar av, försöker somna och HOST HOST inser att det är dags att gå ner för trappan, palla upp kuddar i hörnet på soffan och bara sätta mig där och blunda medan hostan kommer och går. Kanske kan tvn hålla en sällskap om man har tråkigt? En kopp te smakar också bra och vips så hör man snart barnfötter i trappan med orden Mamma det är morgon nu! Jomantackar, undrar hur natten inatt blir? Kanske en hel natt i egen säng? Känns nästan för exotiskt för att jag skall våga tro det.

Appropå att vara sjuk. Mannen har också drabbats av flunsan paralellt med mig men till skillnad från mig som gör små försök att hålla ordning här hemma trots sjukdom kan kläcka ur sig kommentaren "Jag skall bara ligga här och koncentrera mig på att vara sjuk" vid förfrågan om han kunde tänka sig att lägga in disk i maskinen eller vad det nu var jag tycke han kunde hjälpa till med. Han är fin min man, men biland vill man bara ge han ett nacksving.

God natt kära blogg, vi hörs snart igen! Nu skall jag koncentrera mig på att försöka sova.

Och ps. för den som undrar - jo jag har tagit både Cocillana och Mollipect utan hostdämpande resultat.