Sjukhusbesök

Igår kom stora killen hem från skolan med ont i en svullen vänsterfot. Han hade landat snett när han hoppade ner från en plint och vi fäste väl inte så mycket intresse vid det. Men på natten vaknade han gråtandes, skrikandes och gnällandes av smärtor. Gud vad ens mamma-hjärta värker när barnen har ont för man känner sig så hjälplös. Han började gråta vid 24.00 och vid 1.00 fick jag panik och ringde Vårdguiden men dom kunde ju inte ge mer råd än Alvedon och högläge (as if I didn't know) men att man såklart skall söka hjälp om smärtan inte släpper. Vid 2.30 somnade både vuxna och han och fick faktiskt sova till morgonen då han verkade hur pigg och frisk som helst förutom svullen fot och haltande steg. Men vart efter dagen gick här hemma tyckte jag ändo att det var värt ett besök på akuten för en röntgen för man vet ju aldrig. Och visst, där i fotleden ligger en lös benbit. Men vi fick bara på bandage för det är ju lättare att leva med bandagerad fot än gips, fast med rådet att återkomma om smärtan inte avtar för att gipsa istället.
Så nu sitter vi här och väntar på kommande natt med bandagerad fot och fullproppad med Alvedon och Ipren med funderingen "Kommer smärtan tillbaka?"
Jag får återkomma till detta vartefter det utvecklas. Skönt med barn är ju att dom läker ihop så fort så har vi tur är han helt frisk i foten på bara några dagar!

Med hopp om en god natt sömn (så att min egen förkylning och rethosta försvinner), på återhörande / Lilla T