Handoperation och kille i ambulans

Jaha så kom äntligen dagen för operation av min hand, höger denna gång, efter att ha gått med smärta i över ett år efter senaste operationen. Denna gång vad jag på SöS och skulle lokalbedöva armen. Kl 7 skulle jag vara där Descutanduschad, på med snygga operationskläder och så vänta på min tur.
När lokalbedövningen sen sattes via nålstick+ultraljud under mitt nyckelben fick jag plötsligt svårt att andas, kunde liksom inte ta ett andetag. Tyvärr förvärrades det så de fick ta beslut om att söva mig ganska fort. Inga problem, jag är inte rädd på det sättet utan somnade lugnt och fint, gissningsvis vid 8 och vid 11 ca vaknade jag upp på uppvaket och rullades direkt till mitt rum. Men oj så jag började må illa. Nåt litet piller och massa smärtstillande bjöds men när jag satt i bilen på väg hem, ja fy fan vad jag mådde. Svettades som en gris, det bara rann och jag ser fortfarande svettfläckar på skinnsätet haha.
Väl hemma så låg jag i sängen och spydde fram till typ 17 när jag tyckte att den liten bit knäckebröd vore gott. Det mumsade jag i mig och somnade om fram tills mannen ringde och sa att han&storkillen låg på marken och väntade på ambulans, grabben hade cyklat omkull. Vafan! Bara till att rusa ut med snurrande ögon och kräksmak i munnen och hoppa in i ambulansen med sonen. Fast jag resonerade som så... är det någonstans de har smärtlindring, kräkpåse och illamåendemedicin är det ju på sjukan så jag kan ju lika gärna åka med. Sonen var inte allvarligt skadad, hade inte svimmat av eller så, men han slog styret i magen och kände sig yr, därför skickades ambulans. Det slutade iaf väldigt väl med bara tre stygn på sprucken underläpp och tre lösa tänder. Kl 23 var jag hemma igen, vilken jävla dag det blev. Alla lever och mår bra men bara så jävla kass tajming!

Jaha domen om min arm då. De hittade en tredje sena i mitt gamla Mb De Quervain som gömt sig och inte opererats för ett år sedan så det tog de hand om. Samt att de skrapade bort ärrvävnad och inflammation i den gamla operationen som var irriterad. Samt att de öppnade upp på underarmen också för att hitta Wartenbergs syndrom med att de tagit bort inflammerad vävnad och gjort större plats för senor och nerver. Men det som fortfarande är lite frågetecken är att läkaren sa att jag hade annorlunda anatomi i armen så det såg inte ut som det brukar när de öppnade upp. Tycker jag låter spännande! Måste fråga mer om det sen.
Så den planerade stabiliseringen, tillverkning av ny senskida med tillhörande gips efteråt, gjordes alltså inte för de tror att den större platsen för nerver och senor i armen samt att Mb de Quervain antagligen nu blir botad borde göra att även mina senor slipper vara irriterade medan de hoppar runt där i armen. I värsta värsta fall får man gå in och göra det i efterhand sen men de vill prova med detta först. Så håll nu tummarna!
Själv har jag nu bandage i fyra veckor men jag är ju proffs på det numera.

Dagen innan operation. Nu drömmer jag om
att jag skall kunna leva mitt liv utan smärta.

Kl 7.00

Förberedd och klar för inrullning.

Klaropererad inne på rummet igen. 

Vill med denna bild visa hur mycket svett
det rann på mig. Här har jag haft min
arm liggande vilandes på mitt lår.
Ni skulle se ryggen, ojoj!

Killen i ambulans.

Det andra jag åt på hela dagen.
Först två tuggor knäckebröd,
sen denna. Gick liksom inte
med mer.

Trött mamma på sjukan.

Dagen efter fick han gå till tandläkaren
3 ggr för att fästa sina lösa tänder.
Gång 1 fästes en stödskena.
Gång 2 kollades skenan med
ett tumme upp.
Gång 3 hade skenan lossnat
och ny fick fästas. Tandläkare
nr3 konstaterade att tandläkare
nr1 gjort ett slarvjobb.