Äntligen!

Efter en hel veckas ensam-hemmande är nu mina gubbar på väg hemåt efter fjällsemester som jag i år valde att inte följa med på. Lusten försvann med coronan, inte så mycket rädslan att smittas utan alla regler, måsten, borden och rätt&fel-tänk. Men de hade det bra trots långa liftköer och lite halvpissigt väder.

Bild på kö. Svårt att se köslut. 

Vårt gamla hus som såldes för några år sedan.

Min lillunge. 

Min gubbe.

Kvälksåkning.

När man är ensam hemna behöver man inte stänga toadörren har jag märkt, tycker det känns mindre ensamt med öppen dörr. Får komma ihåg att börja med det nu igen.

Som vanligt när jag ska vara ensam drömmer jag om restaurangbesök jag ska göra, helst varje dag både lunch&middag. Det slutar alltid med pyttipanna från frysen och temat man tager vad man haver ur en ganska tom kyl. 
Lyckades dock laga ganska god mat ändå, tex biff nr2 som blev över efter häromkvällen blev idag något helt annat. Tyvärr ser ju allt man lagat och fotograferat asäckligt ut så jag raderade innan jag lade upp här som allmänhetsplågeri.