Idag fredag vaknar man upp till -3 och lite vitt på marken, sånt som ser ut som tvättmedelspulver ungefär. Man blir påmind om vårens nyckfullhet.
En skalle full med tankar om allt och inget. Mest som en dagbok över mitt högst medelroliga liv med mina nära och kära. Mina egna ord.
I 19 år har vi varit gifta, maken och jag. En gång om året firas detta lite extra. Han var iväg och fisk...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar