Nonsens och andra tankar från Lilla T: Koloskopi, vilket kalas

torsdag 12 augusti 2021

Koloskopi, vilket kalas

Obs! Text innehåller beskrivning av kroppsfunktioner man normalt inte pratar om, känslig läsare varnas

Min mage har krånglat ända sedan oktober 2020, alltså ett jäkla tag nu. Noll fina korvar har tillverkats utan lösbajs hela dagen lång är magens melodi. Och så drar vi till med ont och uppsvälld mage ovanpå det, ja det känns muntert. Jag dröjde till våren 2021 med att söka hjälp hos min husläkare (som jag inte gillar alls) och jag har bajsat i provrör och lämnat blodprov utan att något konstigt hittats. Och sedan april har jag väntat på koloskopi och idag, mitt i augusti 2021, hände det, ja jävlar vad snabbt man får vård, not!

Inte bara oro att de skulle hitta cancer (eller någon inflammatorisk tarmsjukdom) utan nästan lika stor oro över att INTE hitta något hur konstigt det än låter, för har man inget synligt fel så vet jag inte hur man kan söka vidare. Jag har provat äta och inte äta olika saker läkaren tipsat om men inget har fått korvfabriken på rätt köl igen. Jag motionerar och håller igång dricker inte sprit i tid & otid, mumsar en bra blandning av supernyttig mat och skräp, ja men lever ganska normalt utan överdrift åt något håll. Hur som helst, idag gjorde jag koloskopi.

Detta förbereds en vecka i förväg med att dra ner på fiberrik kost, grönsaker och massa annat. Dagen innan ska man äta bara en lätt frukost och 24h innan fasta helt och dricka massa klara drycker PLUS en jäkla sörja laxermedel för att skölja tarmarna rena. Jag hade Vistaprep och skulle dricka 4 liter. Hälften kvällen innan och andra halvan på morgonen före undersökningen. Jag anade att det skulle bli problem för jag har alltid haft jättesvårt att svälja tex flytande penicillin, vet inte hur många ggr jag spytt av det. Så igår kväll startade jag vid 17.00tiden och mycket riktigt, bara det nuddade mina läppar började kväljningarna. Med mycket trixande med varannan klunk Vistaprep och Sprite eller buljong, fick jag vid 23.30 i mig sista klunken av kvällens 2 liter. Mellan klunkarna drack jag vanliga klara vätskor i mängd för att sedan sitta på toan och "kissa med rumpan", för jäklar vilken fart det var. Och så försöka sova med alla tankar om dödlig magsjukdom, Vistaprep och 1meter kameraslang i stjärt.

Så upp och hoppa kl 7.00 för att dricka sörjan igen men nej, det bara gick inte. Det tog liksom fysiskt stopp! Så jag försökte dricka massa vatten och bajsa så mycket som möjligt ändå, nu med oron att undersökningen inte ens skulle kunna genomföras alls, fuck fuck. Men med hopp om att det gulfärgade genomskinliga utan bitar som låg i toastolen skulle duga körde maken iväg mig till Aleris gastromottagning i Sollentuna vid 12.45. Där fick jag ett par pappersshorts med hål vid rumpan och en infart satt i armen för lugnande och smärtstillande (valfritt men det var inte läskigt så det skulle jag rekommendera) och så lade jag mig på vänster sida med knäna uppdragna mot hakan och så Tjoff körde han igång. Först för att se hur min avbrutna laxering påverkade kameran, det gick att se och fortsätta undersöka, och sedan hela undersökningen. Då och då fick jag lägga mig på rygg eller till höger och under hela tiden kunde jag se allt på skärm och han förklarade vad han såg och när han skulle nypa av vävnadsprover. Allt såg bra ut, inga uppenbara skador på tarmen vilket ju är jättebra. Nu väntar svar på proverna om 4-5veckor. MEN... fuck ändå för hittas inget fel, ja hur ska jag botas?? Den här tve-eggade känslan kommer jag nog få leva med ett tag tyvärr.

Fiberfattig kost med bara klara drycker.

24h innan: inget fast alls. Tips: ät buljong med sked, det känns som man äter mat.

Jäkla sörjan.

Typ 30min efter första glaset var det dags. Och sen konstant springande så boka din egen toalett hemma så den aldrig är upptagen.

Fet salva, your saviour. I say no more.

Hela kylen luktade av tapetklister som man försökt smaksätta med citron. Maken sa "inte sååå äckligt" men i min värld så Jo. Saltigt, geleigt, som en kallsup havsvatten.