Jämförelse:
Första två tre dagarna grät jag. För allt, för inget. För smärta, hjälplöshet, ynklighet, ilska, hopplöshet och ja precis allt. Det var som att gråten inte gick att stoppa. Jag sov även flera ggr per dag och klarade knappt av att utföra en aktivitet (dammsuga, laga mat, duscha, promenad tex) utan att få känsla att jag gått in i väggen. Utmattad är nog rätt ord.
Nu är känslan att jag klarar en dag ganska bra. Jag orkar oftast av en eller två aktiviteter per dag, men måste vila mellan och ibland tar det stopp. Hjärnan känns lite piggare och smärtan har minskat lite. Jag har även dragit ner lite på Alvedon, Naproxen och Paraflex. Tyvärr ställer nätterna till det fortfarande, då ökar värken och jag vaknar tusen gånger. Men på det stora hela är jag är ganska nöjd med min återhämtning och tänkte öka på aktivitetsnivån under nästa vecka. Min tanke är att om jag inte klarar att tex duscha, äta lunch, dammsuga och titta på tv (som aktivitersexempel) utan att behöva lägga mig att vila, ja då kommer en arbetsdag inte kunna genomföras.
Idag åt jag lunch på nåt pokhé-ställe i Barkarby outlet och gick lite i butikerna där. Solen sken och det var 18 grader, en härlig försommarkänsla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar