Det var synnerligen svårt att ta sig till jobbet imorse pga halka. Jag menar inte biltrafiken utan för egen del, idag hade nämligen kombinationen platt gympaskosula, blankis och svagt uppförlut bestämt sig för att spela mig ett spratt. Jag försökte, om och om igen, ta mig uppför backen men gled bara ner, bärandes randig matlådapåse i ena handen och röd handväska i den andra. Lyckades gå några steg, jublade nästan, men nej, gled hela vägen ner till bilen. Jag skrattade, bilisterna på vägen utanför vår parkering skrattade och för att visa min självdistans till det komiska vinkade jag glatt (läs desperat) till fönstret där jag visste att kollegorna drack morgonkaffet. Tyvärr såg de mig inte utan jag gav upp efter några minuter och ringde en kollega som kom ut och räckte mig ena änden av sopborsten så hon kunde dra upp mig in i säkerhet.
Vilken syn det varit om jag trillat omkull och legat där med brutet lårben och rödbetssalladen från lunchlådan strösslad som rosaröda små juveler runtomkring.
Ps. Nu är det både saltat&sandat så hemfärden ska förhoppningsvis gå smidigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar