Men vi fick feeling och hoppade av båten på Lido, pch där tog vi en buss (jättekort bit men det kunde ju inte vi veta) till en strand där vi badade bleka vinterfötter i havet, och plockade snäckor, innan vi satte oss på en beach-club och åt lunch. Världens underbaraste känsla, typ som om vi lyckats få ihop två semestrar i en.
Hemfärd i skymningen, oerhört vackert ljus. L fick för sig att gå upp i tornet på Markusplatsen men jag valde att stanna kvar nere på marken, det gjorde mig inget för jag älskar ju att glo på folk.
Det larviga var att hon glömde att fråga personalen i tornet om det var trappor eller hiss. För hiss var det, och då hade ju jag definitivt orkat följa med upp. Jaja.. då har jag något kvar att göra om jag kommer till Venedig igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar