När jag blir stor....

Mannen och jag har ikväll lovat varandra en sak, vad förklarar jag nedan. Allt föranleddes av ett samtal med en av släktingarna till barnen som skall sitta barnvakt på lördag då jag och mannen skall iväg med min familj på den "årliga julmiddagen på lokal", i år styr vi kosan till Krägga Herrgård i Bålsta. När vi frågade denna släkting om det gick bra med barnvaktandet så fick vi ett lite dröjande svar, varken ja eller nej, så vi har svävat lite i ovisshet om barnen är passade eller inte. Men nu tror jag att vi fick ett positivt svar att Jo det går bra.
Då la vi fram nästa förslag, nämligen att jag och mannen skulle ta och passa på att sova över på Krägga över natten. Både för att slippa köra bil hem på kvällen, men också för att få vara ensamma en natt och vakna upp i lugn och ro och äta god hotellfrukost. När vi frågade om detta gick för sig så svarade släktingen "Jag skall tänka på saken vi hörs imorgon". I och med detta lite lätt frustrerande svar bestämde mannen och jag just att "när vi blir stora", alltså när våra barn får barn, och behöver vår hjälp skall vi direkt säga JA eller NEJ rakt och tydligt när vi får frågan. Samt att vi skall vara snälla och generösa med att själva erbjuda vår hjälp, tex Hörrni, lämna småungarna hos oss en helg och stick iväg och gör något roligt bara ni två! Och självklart skulle vi vara så söta att vi lade till För det är ni värda! också.
Så ska jag säga när jag blir stor!